Ängelholms kommunvapen Ängelholms kommunvapen

Verktygsmeny

Hjälp

Sök på webbplatsen

Chatta med oss

Hej, vill du ha hjälp?



Chatten öppnas i nytt fönster i din webbläsare

Texten i chatten sparas och blir en allmän handling som vem som helst kan begära att få läsa.

Regler och villkor för chatten

Ett misslyckat kolgruveprojekt i Ängelholm

När man borrade efter vatten på gården Gamla Vilhelmsfält söder om Ängelholm på 1960-talet, upptäcktes att det uppströmmande vattnet åtföljdes av brännbar gas. Förre ägaren Ulf Henningsson berättade, att gasen fanns på ca 60 meters djup. Vattenflödet var dock för litet, så man fortsatte ner till 147 meter. Denna borra, vars vatten ännu kan se "kolsyrat" ut av gasen, ger vatten till odlingarna än idag. Det var inte första gången man hittade gas på Vilhelmsfält. Redan på 1870-talet borrade man efter stenkol på Nya Vilhelmsfält. När man nått ca 55 meters djup sprutade vatten och brännbar gas upp med sådan kraft att arbetarna blev överspolade och marken täcktes av småsten och slam. Gasen fortsatte strömma ut i åtskilliga år, och gårdens ägare i början av 1900-talet, N. H. Stormgaard, placerade en gasklocka över borrhålet och ledde in gasen, dels till kreatursstallarna för belysning och dels till köket som kokgas. Åren 1916-17 lät Sveriges geologiska undersökningar borra ända ner till urberget, 400 meter djupt, på Nya Vilhelmsfält, utan att hitta någon stenkol. Under 1880-talet hade man även borrat på Gamla Vilhelmsfält, och även ur detta hål kom gas, vilken fortsatte läcka ut åtminstone i ett par decennier. När Ulf Henningsson tillträdde sin gård fanns en gasklocka där, som varit i bruk för att ta till vara gasen.

Gasen, som även strömmade ut vid en borrning efter vatten på Sockerbrukets område i Ängelholm år 1897, är metan och kommer från de kolförande lagren i nordvästra Skånes berggrund, den s. k. rät-lias-formationen, som bildades för ca 210 miljoner år sedan. Det är denna formation som är grunden för kolutvinningen i Höganäs, men kol kan alltså påträffas även under ängelholmsslätten.

Greve Taube inmutade Ängelholmsslätten

Särskilt på 1870- och 1880-talen genomfördes omfattande geologiska undersökningar av jordlager och berggrund i Nordvästskåne. Framför allt var det kol man sökte. Vid Luntertun hade man påträffat grusinbäddad stenkol. I början av 1870-talet hade dels greven och lantmätaren i Stockholm Henning Adolf Taube, och dels en firma Billow & Ekström, inmutat socknarna Ängelholm, Barkåkra, Rebbelberga, Höja och Starby, samt delar av Munka Ljungby, Tåstarp och Hjärnarp. Från 1872 och framåt gjordes omkring 40 borrningar i området. Taube stod själv för ett tjugotal, med hjälp av den engelske ingenjören F. W. Rennie. Borrningarna gjordes med vattenborr, dels för hand, dels med maskinkraft. I en del av fallen misslyckades borrningarna pga svårigheter att tränga ner till berggrunden, men som djupast nådde man ner till 233 meter. Det var i Åvarp vid Höja. Från 90 meter och neråt påträffades kolflötser i flera tunna lager. Vid Ängeltofta hittades också fem kollager från 89 m ner till 147 m. Även vid t.ex. Gånarp, Övragård och Skörpinge fanns kol. De lagerföljder som uppvisades vid borrningarna var sinsemellan mycket olika, så det gick inte att dra några slutsatser om var kolet stod att söka.

Gruvschaktet i Kronoskogen

Taube ansåg ändå det vara lönt att göra ett försök att bryta kolet. År 1876 bildades därför ett bolag, Ängelholms Västra Aktiebolag, med ett aktiekapital på 325.000 kr, som köpte inmutningsrättigheterna till Kronoskogen och Södra utmarken, sammanlagt 840 hektar. Bolagets disponent var först Taube och, från sommaren 1878, överstelöjtnant Adolf Stålhammar. Genast beslöt man ta upp ett gruvschakt i Kronoskogen, ca 1 km sydväst om Ängelholms centrum. Det s.k. Henningsschaktet skulle grävas 67 meter djupt, vilket var den nivå på vilken man hittat kol i ett borrhål i Skörpinge, ca 1,5 km från det tilltänkta schaktet. Sommaren 1877 började schaktsänkningen. Arbetet utfördes av den brittiska kolgruvefirman Brown & Adams från Cardiff, under ledning av ingenjören William Moor. I februari 1878 var 52 man sysselsatta, med hjälp av en ångmaskin för uppfordring av jord och vatten. Schaktet var runt, 5 meter i diameter, och fodrades med tvåtumsplank och åttatums timmerringar på 1,5-2 meters avstånd. På hösten 1878 hade man under stora svårigheter nått ner till 39 meters djup, varefter man dock såg sig tvungen att ge upp. Schaktets väggar drabbades ofta av s. k. flytsand, dvs vattenhaltiga sandanhopningar i moränlagren och lerinträngning i schaktets botten, vilket resulterade i sättningar och ras.

Bolaget läggs ner

Innan man helt gav upp projektet genomfördes en borrning från schaktets botten, för att se om det fanns utsikter att hitta kol i brytvärda mängder. Gruvingenjören Corry S. Fennel från Bjuv ledde arbetet, som utfördes med en s. k. Mortensensk vattenborr med ångpump. Man borrade ytterligare 80 meter ner, alltså till 119 meters djup. Möjligen fanns en tunn kolflöts på drygt 90 meters djup, men absolut inga lönsamma kvantiteter. Arbetet upphörde därför, och i början av 1880-talet upplöstes Ängelholms Västra Aktiebolag. Idag kan man skönja en liten sänka några meter in i skogen mitt för banvaktsstugan vid Södra Utmarken, på sjösidan av järnvägen och cykelvägen.

Sidan granskad den 7 februari 2018.

Allmän information

Om Ängelholm

Adress:
Östra vägen 2
262 80 Ängelholm

Kundforum

Telefon: 0431-870 00
E-post: This is an email address

Kundtjänst-öppettider:

Ordinarie öppettider:
Måndag-torsdag: 07.30-17.00
Fredag: 07:30-16:00

Kommunens kundtjänst

Jourtelefon och andra kontakter

Felanmälan

Lämna din synpunkt

Om webbplatsen

Ängelholms kommun på sociala medier

Facebook

Twitter

Instagram

Youtube

Visst du att Sanne Salomonsens trailer höll på att kasa ner i Rönneå inför spelning 2016?