Ängelholms kommunvapen Ängelholms kommunvapen

Verktygsmeny

Hjälp

Sök på webbplatsen

Chatta med oss

Hej, vill du ha hjälp?



Chatten öppnas i nytt fönster i din webbläsare

Texten i chatten sparas och blir en allmän handling som vem som helst kan begära att få läsa.

Regler och villkor för chatten

Ängelholms bryggeri

av Sven Andersson och Johan Brinck


Vid äldre tiders ölframställning i Sverige användes överjäsningsmetoden. Man talar om överjäst öl eftersom jästen flyter upp till ytan i jäskaret. Från mitten av 1800-talet kom dock lageröl, framställt med den nya underjäsningsmetoden, att dominera. Man använde då en jästtyp som sjönk till botten av jäskaret.Två huvudtyper fanns, det ljusa pilsnerölet med anor från Böhmen, och den mörka bajern från München. Första gången det nämns vad som tillverkades i Ängelholm, är inte förrän på 1890-talet; det är då frågan om bayerskt öl. När bryggeriverksamhet började i vår stad har inte gått att få fram. Sannolikt började det inte så många år efter att underjäsningen slagit igenom, gissningsvis senast omkring 1870. Det var vid denna tid som Gästgivaregården växte till hotell Thor, och brunnsdrickning och annat umgängesliv började bli näringar att räkna med. 1858 startar Laholms bayerska bryggeri, som ägs av släkten Frummerin. Paul Frummerin var kring sekelskiftet 1900 källarmästare på Thor, och Olaus Frummerin, ägare till Lahomsbryggeriet, var till sin bortgång (troligen 1906) även delägare i Ängelholms bryggeri. En rimlig gissning kan vara, att Frummerins efter att ha startat sitt Laholmsbryggeri, tog initiativ till ett bryggeri även i Ängelholm.

Det första mer handfasta spåret av Engelholms bryggeriaktiebolag dyker upp 1873. Detta år påbörjas en ny protokollsbok för bolaget, som alltså funnits en tid dessförinnan. I augusti 1873 är det bolagsstämma där man redovisar en vinst. Bryggarens namn nämns inte här, men troligen heter han Rupp - ett par år senare nämns en L. Rupp som bryggare. Disponenten heter C. G. Resfeldt. I direktionen ingår spannmålshandlaren och kommunalpolitikern Carl August Carlsson, den förste lasarettsläkaren i Ängelholm Carl Johan Wendt, och Olaus Frummerin från Laholm. Bland aktieägarna nämns läroverkets rektor Erik Borgström, inspektor T. Tylander och kamrer Elof Dyberg. Samma år medges handlare Agardh och jungfrun Lina Jönsson rätten att sälja "bier".

Familjen Rosander gör entré

Ett år senare är det kris. Då konstateras en "balangs", dvs underskott, på 2095 riksdaler. Disponent Resfeldt avgår och efterträds av August Bruun. Nya aktieägare kommer till: patron Otto Andersson på Vilhelmsfält och tegelbruksägaren Ludvig Kallenberg. Resultatet förbättras något under det år som kommer. En arbetarlön uppgår till 1,50 per dag, medan disponent Bruun tjänar 100 kr per år plus 5 % av vinsten. Det är troligt att disponentsysslan inte var på heltid. Men nu går bryggeriet riktigt bra några år, med en utdelning om 25-40 % på aktiekapitalet 1876-78.
C.A. Carlsson avled hastigt 1892, och då förslogs en försäljning av bryggeriet. Men i stället anställdes en bryggmästare, Herman Rosander, mot 100 kr i månadslön, fri bostad samt ett tantiem om 10 % av nettovinsten. Rosander var född 1864 och kom närmast från Stockholm. Han var utbildad i bryggerikonsten i Berlin. Bland Rosanders första förslag var ny- och tillbyggnad så att det blev ett modernt ångbryggeri, dvs man skulle använda ångkraft för kraftöverföringen och för att värma brygghuset.

Rosander flyttade till Karlstad 1896, men kunde redan året därpå lockas tillbaka som disponent med en årslön på 3000 kr, som styrelsen visserligen tyckte var i högsta laget. Samma år, 1897, nämns för första gången en anställd bland fotfolket: änkan Johanna Palmgren beviljas sedan hon lämnat sin anställning ett årligt underhåll under sin återstående livstid på 50 eller 75 kr.

Rosander får ny tjänstebostad i den gamla bryggeribyggnaden. Styrelsen beslutar bygga mälteri och utöka produktionen ytterligare. År 1900 höjs aktiekapitalet från 40.000 till 61.200 kr, och i den nya bolagsordningen fastslås att "bolaget har till föremål att tillverka bayerskt öl, andra maltdrycker samt kolsyrade drycker." Man försöker också öka sin marknad genom att hyra försäljningslokal i Markaryd, nederlag i Vittsjö socken och arrendera Fagerhults gästgivaregård. När Laholms bryggeri läggs ner, troligen 1906, omvandlas det till nederlag för Engelholms bryggeri. Bolaget tecknar också aktier i Engelholm-Klippans järnväg, Pyttebanan, under förutsättning att en station anläggs i Store Vång. Så blir det också, i och med att stationen Ängelholms Värn placeras nära bryggeriet. År 1904 föreslår Rosander att istillgången säkras genom att man köper en ismaskin från Köpenhamn. Innan ismaskinerna kom till var man beroende av lagrad naturis för kylningen.

Bolaget går nu mycket bra. Aktieutdelningen är 15 %. Man köper tomter i Östra Ljungby och Kattarp att bygga hotell på, och man äger aktier i Torekovs havsbadsbolag. De följande åren köps en fastighet i Markaryd och aktier i Grevie hotellbyggnadsbolag. Aktiekapitalet fördubblas till 122.400 kr. Rosanders lön höjs år 1908 till 5.000 kr, och en ny vit disponentvilla byggdes i kvarteret Rapphönan mitt emot bryggeriet. Den tidigare bostaden i gamla bryggeriet blev nu kontor. Disponent Rosanders son Nils, som föddes 1904, har berättat att samma dag strax före jul 1909 som familjen flyttade in i den nya villan, härjade en häftig decemberstorm med påföljd att bryggeriets 20 m höga skorsten föll över ångpannehusets tak och ner i ån. Rosander lyckades få fram en stor lokomobil som kunde producera ånga till maskinen.

Bryggeriet Visa större bild

Ängelholms bryggeri vid nuvarande Kristian II:s väg

 

Bryggeriarbetarna organiserar sig

När bryggeriarbetarna organiserar sig fackligt sker det inom Svenska grov- och fabriksarbetarförbundet. År 1901 godkänner disponent Rosander en prislista, d.v.s ett avtal, som är undertecknat av förtroendemannen Janne Jönsson, Helsingborg. Jönsson var en av pionjärerna i Ängelholms fackliga historia, då han var med och stiftade "Arbetsmannafackföreningen Framåt" år 1897, och blev dess förste ordförande (se "Ängelholm, en hembygdsbok, 1997, sid. 32). Detta första avtal föreskrev att arbetsdagen skulle vara högst 10 timmar lång, och att lönen skulle vara 70 kr per månad för en vanlig arbetare, medan en förman fick 80 kr och pannmästaren 70 kr plus bostad. Året därpå, i augusti eller september 1902, bildades Svenska Bryggeriarbetareförbundets avdelning 20 i Ängelholm. En fana tillverkad av J.A. Hellberg i Torshälla inköptes för 124,50 kr. Den finns ännu kvar, och förvaras i Folkrörelsearkivet.

Storstrejken sommaren och förhösten 1909 märktes i hög grad på bryggeriet. Eftersom bryggeriet, liksom bl.a. sockerbruket och garverierna, var medlem i Svenska arbetsgivareföreningen, så fortsatte strejken där även sedan den avbrutits vid andra företag. I mitten på september var dock tio man i arbete, men två av de tidigare anställda hade avskedats och ersatts av andra. En deputation från strejkledningen, Lars Borggren, O.W. Dahlgren och M Lindeberg, försökte övertyga Rosander att han skulle ta tillbaka de avskedade; så skedde inte, varför man proklamerade en bojkott av bryggeriets produkter. Hur det hela slutade framgår inte, men bojkotten fortsatte åtminstone till julhandeln 1909. I slutet av oktober hade tio lådor Ängelholmsöl sökt sig till Höganäs, och allmänheten anmodades i Skånska Socialdemokraten att inte dricka av dem! En lite sorglustig anekdot, vars sanningshalt inte låter sig visas, berättas i samma tidning 8 oktober: "En förtroendeman hade kommit på besök för att lösa konflikten på bryggeriet. På restaurang beställde han in en Klippans pilsner. Finns icke, sade ganymeden. Vi har endast Engelholms. Så får vi ta den då, sa förtroendemannen."
Troligen vilade sedan fackföreningen till år 1917, då den på Bryggeriarbetareförbundets initiativ återbildades, med Charles Löfgren som ordförande, Oskar Olsson som sekreterare och Carl Lindholm som kassör.

När staden i början av 1910-talet la ut Bryggaregatan, idag sträckningen av Kristian II:s väg mellan Skolgatan och Klippanvägen, men då endast fram till östra Bruksgatan, avstod bryggeriet mark för detta ändamål. Man köpte aktier i Malens nya havsbad. På den här tiden, före 1918-21 års grundlagsändringar, var rösträtten i kommunala val graderad enligt en 40-gradig skala - ju större inkomst desto fler röster. Och juridiska personer, som till exempel aktiebolag, hade rösträtt. Disponent Rosander fick därför i uppdrag av sin styrelse att för åren 1913 och 1914 utöva bolagets rösträtt i staden Ängelholm.

Bolaget gick bra. Det ägdes 1915 av tre medlemmar av släkten Frummerin, disponent Rosander och en doktor Carl Stabe. Rosander fyllde 50 år 1914 och fick en gåva av styrelsen som inköpts hos hovjuvelerare Hallberg i Stockholm för 1088 kr. Gåvan var en "gärd av tacksamhet och aktning för hans oförtrutna arbete och osparade omsorg om bolaget." Man beslutade ge arbetarna dyrtidstillägg: 15 kr för kvinnlig och 30 kr för manlig.

Nils Rosander träder till

År 1918 konstituerades Skånebryggerier vid ett möte på Hotell Mollberg. Engelholms bryggeri fanns bland stiftarna och ingick i det nya företaget från och med 1919. De övriga var bryggerierna i Hälsingborg, Landskrona, Eslöv, Klippan, Kristianstad och Karpalund. Herman Rosander ingick i Skånebryggeriers styrelse till 1943, då han efterträddes av sonen Nils. Herman Rosander fortsatte som ledare för verksamheten vid Engelholms bryggeri till år 1937 eller 38. Han efterträddes då av sonen Nils, vilken genomgått bryggeriutbildning i Berlin (på samma skola och för samma lärare som fadern bortåt 30 år tidigare!), och sedan avlagt examen vid Skandinaviska bryggarhögskolan i Köpenhamn. Han hade därefter arbetat vid bryggerier i Malmö och Kristianstad innan han kom till Ängelholm. Bland hans första åtgärder var att ändra bryggeriets stavning från Engelholm till Ängelholm.
Bryggeriet sysselsatte som mest ett 30-tal arbetare. I arbetsledningen fanns förman Björkman och kamrer August Söderberg. Den senare arbetade hela sitt verksamma liv på Ängelholms bryggeri. Ganska många av arbetarna var kvinnor. De skötte främst tappningen. En del av de anställda var daglönare, d.v.s. fick bara arbeta när de behövdes. Det kunde mycket väl hända att en daglönare som infunnit sig till arbete bara skickades hem direkt på morgonen, utan betalning, om disponenten ansåg att lagret räckte.

Fackföreningen hade år 1930 15 medlemmar, varav 5 kvinnor. Man hade även medlemmar från det lilla svagdricksbryggeriet i Rebbelberga (se Ängelholm, en hembygdsbok, 1999, sid. 34-35). År 1950 var medlemsantalet 31, varav 11 kvinnor, och det sista året, 1959, fanns det 34 medlemmar, varav 8 kvinnor. Vid 40-årsjubileet, som firades i januari 1943, kunde ordföranden Ossian Nilsson motta en ny fana, skänkt av medlemmen Gustav Andersson, som donerat en tipsvinst. År 1952 fyllde avdelningen 50 år, vilket firades på Pensionat Åvalla, och då uppmärksammades bland andra den gamle ordföranden Charles Löfgren och medlemmen sedan starten Oscar Lindman.

På en bild från 1940- eller 50-talet över Ängelholms Bryggeri vid Bryggargatan, ser man kontorsbyggnaden till vänster, som också inrymde bostad åt förmannen, samt arkiv på vinden. I fabriksbyggnadens fyra plan, som låg parallellt med Rönneå, fanns kornplan, brygghus, mälteri, kölna, glaslager, humlekammare och pannhus Under byggnaden låg de stora jäskällarna. I vinkelbyggnaden mittemot kontoret låg tappningshallen med lagret av färdiga produkter. Under ett skärmtak på hörnet av denna byggnad, hade man utlastningen. Där fanns också ett litet kontor för lagerchefen och en dörr som utgjorde ingång för törstiga ölgubbar och andra som ville köpa drycker. Bakom denna byggnad mot nuvarande Ugglegatan låg stallarna. Kornet som användes för maltberedningen levererades till bryggeriet i 100-kilossäckar. Från markplanet skulle sedan säckarna hissas upp fyra plan (bryggeriet hade två kornplan överst). Detta arbete krävde tre man. En man stod där nere och lade en kätting om säckens öppning, och därefter hissades säcken upp. Där uppe stod två man. Den ene skötte hissverket och den andre skulle dra in säcken på golvet. Det gick inte att stanna hissen, så de båda där uppe måste ha ett bra samarbete. Om mannen som skulle ta in säcken, inte fått ordentligt tag, orkade han inte dra in den på golvet, och då föll säcken genom alla loften och ner på markplanet igen. Mannen därnere hade fått lära sig att se uppåt och alltid gå åt sidan, efter att säcken hissats upp. Någon större olycka hände därför inte, om man frånser att säcken sprack och kornet spreds över hela vägen.

Ölberedning på gammaldags vis

Mälteriet var ett s k golvmälteri. Kornet fick först ligga ett par dagar i vatten. Därefter breddes det ut på golvet i ett ca 10 cm tjockt lager. För att inte kornet skulle bli för varmt, då säden grodde, måste kornet kastas om. Man använde stora träskovlar när de vände malten två gånger om dagen i mälteriet. Några av dessa skovlar skickades efter nedläggningen till Kulturen i Östarp. Bryggeriets närhet till ån vållade i regel inga bekymmer, men en gång svämmade den över så mycket, att kornet på bottenvåningen blev förstört.

Den grodda säden torkades i kölnan. Kölnans skorsten ledde ut vattenånga från kölnan. Skorstenen var stor, vid nertill och täckt med en plåthuv, som rörde sig med vinden. Huven var till för att skydda mot regn. Vid processen i kölnan bildades det malt, som därefter krossades i maltkrossen. När Nils Rosander kom tillbaka till Ängelholm 1938 hade mälteriet lagts ner. Man tog i stället malt från andra mälterier, framför allt från Klippans.

Vörten, blandningen av vatten, malt och humle, leddes ner till jäskällarens kar av aluminium eller rostfritt. Det hela fick jäsa i 7-10 dagar under ganska låg temperatur (ca 10 grader) - den s k huvudjäsningen. Efter jäsningen förvarades brygden i liggare av ek och senare i emaljerat järn. Utrymmet under kontorsbyggnaden, i nivå med gårdsplanet, kallades för "Svankehallen". Där tvättade man träfaten i gamla tider, och vid behov hartsade man dem invändigt. Det innebar, att man hällde i flytande, varm harts och rullade faten i en trävagga för att hartsen skulle fördelas jämnt på insidan. Efter varje tömning måste liggaren rengöras och desinficeras. För att kunna göra det fanns en manlucka vid sidan nertill, som togs bort och en arbetare kröp in genom öppningen. Eftersom det var mörkt där inne, hade han utöver städmaterial med sig ett stearinljus som satt fast i en hållare med järnspets. Ljushållaren stacks in i träväggen, och sedan kunde han börja rengöra liggaren. Man hade en vattenslang med sig för att skölja efter skurningen.

Efter jäsningen pastöriserades ölen, vilket förbättrade hållbarheten Till sist korkades flaskorna och etiketterades. Ängelholms bryggeri levererade alltid ölet i 33 cl-flaskor. Leveranserna gjordes från början med hjälp av hästar. Bryggeriet hade åtta hästar. Vid långturerna drogs vagnen av två hästar, och de flesta turerna gjordes inom ett område på ungefär tre mils radie, som till Laholm och Örkelljunga. Vid leveranser inne i stan användes en täckt vagn som drogs av endast en häst. Ölet såldes till hotell och restauranger, men också till hushållen.

Utkörning med häst eller "krigsbil"

Den första bryggeribilen skaffades 1918. Efter krigets slut åkte direktör Ivar Aspegren från Skånebryggerier ner till Tyskland och köpte upp utrangerade tyska krigsbilar. De var starka och försedda med massiva gummihjul. Det blev stalldrängen som fick lära sig att köra bil. Ett körkort förr krävde ingen lång övningstid och gav därför inte heller någon större körskicklighet. Redan vid första turen med bryggeribilen krockade stalldrängen med ett lokomotiv på ett växelspår, som gick från Ängelholms station och förbi slakteriet. Krocken var så kraftig att loket spårade ur. Bilen gick emellertid att reparera, så nog var de gamla krigsbilarna starka. På 1930-talet fanns inga hästar på bryggeriet, utan alla leveranser gjordes med bil. Under kriget fick några bilar byggas om för gengas, men man köpte också in hästar för körslor i stan.

Ölförsäljningen till hushållen i staden skedde dels genom Ängelholms bryggeris utkörare Knut Bergström. Han körde omkring med en liten lastbil med Skånebryggeriers vapen på dörren. Han påkallade konsumenternas uppmärksamhet med en ringklocka. Men dessutom körde Klippans Bryggeri. Den försäljningen sköttes av Ivan Lindkvist, son i familjen som drev Klippans nederlag.
Ölgubbarna köpte sin öl på Klippans Bryggeris nederlag, inne på gården till Storgatan 50, där Sparbanken Gripen har sin lokaler idag. Porten är sedan länge igenmurad. Ängelholms Bryggeri hade motsvarande nederlag i Rosanders fastighet på Järnvägsgatan 9. Gubbarna som köpte sina flaskor i detta nederlag gick, efter inmundigandet, tvärs över torget till pissoaren, en stor, gråmålad, konstnärligt utformad järnkonstruktion vid det så kallade Olanderska planket. (Se bild i Ängelholm, en hembygdsbok, 1992, sid. 20).

1959 köptes Skånebryggerier av Malmös förenade bryggerier, och flera av de gamla bryggerierna lades ner. Omkring årsskiftet 1959/60 las Ängelholms bryggeri ner, och fungerade som nederlag för Malmö förenade bryggerier och Pripps till 1962, då nederlaget flyttade till den första industribyggnaden på det då nya Kungsgårdsområdet. Det var det hus där idag elektronikkedjan OnOff håller till. Bryggeriets gamla skorsten föll den 10 februari 1964. Det gamla bryggerikvarteret köptes av HSB, som byggde bostadshus, disponerade av bostadsrättsföreningen Bryggeriet. Den gamla disponentbostaden i kvarteret Rapphönan användes som ungdomsgård ett par år 1963-64, varefter även den tomten bebyggdes med HSB-lägenheter.


Källor:
Engelholms bryggeri, protokollsböcker
Ängelholms folkrörelsearkiv, protokollsböcker
NIls Rosander, berättelse för Ebba Artman, dec. 1996
Sven Andersson

Sidan granskad den 7 februari 2018.

Allmän information

Om Ängelholm

Adress:
Östra vägen 2
262 80 Ängelholm

Kundforum

Telefon: 0431-870 00
E-post: This is an email address

Kundtjänst-öppettider:

Ordinarie öppettider:
Måndag-torsdag: 07.30-17.00
Fredag: 07:30-16:00

Kommunens kundtjänst

Jourtelefon och andra kontakter

Felanmälan

Lämna din synpunkt

Om webbplatsen

Ängelholms kommun på sociala medier

Facebook

Twitter

Instagram

Youtube

Visste du att Ängelholm har en Lergöksorkester?