Sammanfattning Projekt H 2008

Under våren 2008 har utvärderingar från systemiska möten som ägt rum inom ramen för projekt H visat att innan vi kan prata om god samverkan måste det ske en utveckling inom områdena ansvar, tydlighet, kommunikation, förståelse, kunskap och helhetssyn. Vidare har projektet fortsatt att satsa på kompetenshöjning genom föreläsningar, handledning och konferens.

Utvärdering av systemiska möten

Under år 2007 genomfördes totalt 13 systemiska möten. I slutet av år 2007 påbörjades en utvärdering av dessa möten som gjordes i skriftlig form via enkäter. Frågorna i enkäten sorterades under fem rubriker; handlingsplan, samverkan, kunskap om andra verksamheter, kunskap om funktionshindret och lärandet i mötet.

Handlingsplan

Av totalt tretton möten genomfördes handlingsplanen i sju fall samt till viss del i fyra. I två ärenden följdes inte handlingsplanen överhuvudtaget. En betydelsefull faktor är att en samordnare utsågs. Orsakerna till att handlingsplanerna inte alltid blev som de var tänkta är flera. Dels handlar det om förändrade förutsättningar och dels brister ansvaret hos aktörerna. Antingen att samordningen brister eller att samverkan inte prioriteras. Det kan mycket väl vara så att det tydliggörs i ett möte vem som skall göra vad och sedan fungerar det inte ändå.

Det kan fungera i ett steg och sedan blir det ändå fel på grund av kommunikationsbrister och missförstånd. Det som är alarmerande är att aktörerna inte verkar agera när det inte blir som det är tänkt. Det verkar finnas en förväntan att någon annan gör det.

Samverkan

Av totalt tretton möten var deltagarna överens om att det skett en förbättring i samverkansfrågan utifrån tre möten. I hela sju möten fanns olika uppfattningar om hur samverkan utvecklats och i tre möten var deltagarna ense om att det inte skett några förändringar. Det är uppenbart att samverkan är ett svårbegripligt område.

Hur vi uppfattar och tolkar samverkan verkar vara personrelaterat. Det positiva är ändå att det i hela tio möten fanns deltagare som ansåg att det skett förbättringar på området och att vissa kontakter knutits och/eller att det går att skönja förhoppningar om en utveckling. Helt klart är det en utmaning för alla involverade aktörer att få till stånd en förbättrad samverkan - målgruppen behöver det. Alla, både ledningspersonal och övriga måste ta ett ansvar för detta. Systemiska möten är ett sätt och en metod att få till stånd förbättringar.

Kunskap om andra verksamheter

I fem möten upplevde hälften av deltagarna att de fått ökade kunskaper om andra verksamheter och i fyra möten ansåg en övervägande del att de fått de. Det som lyfts fram är en ökad förståelse för andras situation. Det har blivit tydligt vem som kan göra vad och att det är svårt att fånga helheten.

Komplexiteten i LSS-lagstiftningen blev belyst. Likaså framgår det vilken komptensnivå som finns. Utifrån detta kan den slutsatsen dras att det ägt rum en kunskapsökning som i sin tur borde leda till förbättrade insatser för målgruppen. Vidare tydliggjordes det att systemiska möten är en utmärkt metod för kunskapsöverföring.

Kunskap om funktionshindret

I flertalet av mötena har det inte skett någon kunskapsökning om det aktuella funktionshindret. Det som ändå blev tydligare är helheten, mångfalden och komplexiteten i ärendena. Utifrån detta kan den slutsatsen dras att den systemiskaamötesmetoden är ypperlig för att fånga helheten i komplexa ärenden.

Lärande i mötena

I de tretton mötena finns det en röd tråd i deltagarnas uppfattningar om sitt lärande. Det som gång på gång återkommer är vikten av att utgå ifrån helheten, barnet och ungdomen i centrum, samverkan i ett tidigt skede och ett samverkande synsätt. Samordningsfunktionen lyfts fram som oerhört viktig och ofta behövs ett nätverksarbete som sträcker sig över lång tid.

Det blir också tydligt att det är svårt att få till samverkan på ett bra sätt. Det är lätt att prata om samverkan och så svårt att effektuera den. En anledning till det kan vara att det brister i förståelsen och kunskapen om varandras verksamheter och arbetssätt. Detta bidrar till oklara förväntningar på varandra. Det finns flera olika sanningar utifrån olika perspektiv.

Det konstateras att resurser som finns inte används på ett gemensamt sätt för bästa möjliga effekt. Det är oerhört viktigt att det finns en öppenhet för olika strategier och inte fastna i samma spår. Effektiviteten i ett systemiskt möte kan begränsas om deltagarna är för många.

Summering

I denna berättelse som ovanstående redovisning utgör förekommer vissa nyckelord. Helhet, ansvar, tydlighet, kommunikation, kunskap och förståelse. Slutsatsen är den att med dessa ord som bas finns förutsättningar till god samverkan, vilket leder till förbättrade insatser för barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder. Konstateras kan att metoden systemiska möten är ett bra arbetssätt att fånga helheten i komplexa ärenden med många involverade aktörer.

Systemiska möten ledningsnivå

För att sprida den kunskap som har framkommit under de systemiska mötena har projekt H genomfört systemiska möten på ledningsnivå i de kommuner som initierat flest systemiska möten, Höganäs och Ängelholm. Vidare planeras ett sådant möte i Helsingborgs kommun.

Till dessa möten har också BUP och Bou blivit inbjudna. Både i Höganäs och Ängelholm konstaterades ett behov av att formalisera och strukturera samverkan. Det finns olika vägar att gå exempelvis avtal, överenskommelser och/eller utarbeta rutiner och modeller för samverkan.
Även övriga kommuner i projekt H kan utifrån önskemål få sådana här möten genomförda.

Utbildningssatsningar

Nya insikter - gemensamma utsikter
Under våren påbörjades en utbildnings- och handledningssatsning för socialjtänsten och handikappomsorgen/LSS med namnet nya insikter - gemensamma utsikter. Anlitade utbildare är Familjeforum. Utbildningsdelen bestående av två heldagar är avslutad och den gick ca 40 personer. Handledningsdelen, en träff under en eftermiddag i månaden, för ca 20 deltagare är påbörjad och skall fortsätta under hösten. Responens som hittills framkommit är positiv.

Stress ur ett neuropsykiatriskt perspektiv
Under april månad erbjöds tre halvdagsföreläsningar med HeleneTranquist, pedagog, från Pedagogiskt perspektiv. Hon föreläste om stress ur ett neuropsykiatriskt perspektiv. Vad kan vi göra för att undvika stressituationer för barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder? Totalt lyssnade ca 700 personer på Helene och föreläsningen var mycket uppskattad.

Samverkanskonferens 8 maj 2008

Den 8 maj 2008 anordnades en samverkanskonferens där både ett nationellt och regionalt perspektiv lyftes fram samt olika exempel på hur samverkan kan fungera i praktiken och vilka faktorer som det är viktigt att ta hänsyn till för att få till stånd en fungerande samverkan. Målgruppen var chefer, handläggare och politiker. Totalt deltog ca 150 personer under en heldag och responsen på denna dag har varit positiv.

Nedan följer en beskrivning av programmet denna dag.

Dagen inleddes med en presentation av projekt H av projektledarna och styrgruppens ordförande, Elisabeth Hallberg. Vad som har gjorts inom ramen för projekt H och hur tankarna går inför framtiden.

Därefter följde en föreläsning under rubriken: Hur gör man för att få samverkan att fungera och vilka hinder finns? Av: Ulrika Westrup och Jan E Persson från Campus i Helsingborg.

Nästa föreläsning höll Björn Kardesjö från socialstyrelsen (utvecklingscentrum för barns psykiska hälsa). Han berättade om NU-projektet, vad är det och vad är på gång ur ett nationellt perspektiv för barn och unga med neuropsykiatriska funktionshinder.

Det därpå följande föredraget handlade om förslag till policy och gemensamma riktlinjer avseende barn- och ungdomar i behov av särskilt stöd utarbetat av Kommunförbundet Skåne och Region Skåne. Av: Kenneth Gravin från Kommunförbundet Skåne.

Innan lunch berättade Marie Siberg om Uppsala-projektet som är en intensifierad satsning på insatser för unga (16-30 år) med intellektuella, neuropsykiatriska och psykiska funktionshinder. Samverkande insatser som leder till från skola till arbete och i arbete.

Efter lunch följde en presentation av Strömstadsmodellen som är ett konkret exempel på hur man kan få samverkan att fungera i praktiken utifrån en gemensamt utarbetad modell av skolan/elevhälsan och socialtjänsten. Av: Göran Antonsson och Ann-Catrin Göthlin.

Den sista föreläsningen handlade om hur Höganäs och Bjuv organiserat sitt arbete utifrån liknande tankegångar som Strömstadsmodellen. Av: Johan Hintze från Bjuv och Susanna Härenstam från Höganäs.

Dagen avslutades med en summering av Elisabeth Hallberg, ordförande för styrgruppen för projekt H.

Under dagen fanns också möjlighet att ta del av olika utställningar såsom en "särskild utställning" av Marita Nilsson och Ann-Sofie Ekstrand. Attention bidrog med mycket information och litteraturtips. Det fanns skärmutställningar om Lots-modellen i Nordöstra Skåne, BUP, Bou, LSS och Navigator från Helsingborg.

Förlängning av projekttiden

Styrgruppen för projekt H har beslutat om att förlänga projektet till den sista december 2009. Detta då det finns mycket kvar att utveckla och de beviljade medlena på 2,6 mkr räcker till detta, vilket socialstyrelsen också har godkänt.

Projektledare från 1 juli 2008 är Lena Askengren.

Sammanfattning Projekt H höstterminen 2008

• Föreläsningsserie med Helen Trankvist riktad mot lednings- och elevvårdpersonal inom skolan. "Hur ska arbetet i skolan läggas upp för barn- och unga med np-funktionsnedsättningar? Teoretisk förståelse och pedagogiska konsekvenser. Totalt 130 platser i fyra grupper.
• Föreläsning "Ett kognitivt förhållningssätt i pedagogiken-hur Du hjälper ungdomar med np-funktionsnedsättningar. 20/11 och 3/12 kl 14.00 - 17.00.
• Projektet erbjuder systemiska möten på ledningsnivå för alla kommunerna i nordvästra Skåne.
• Fortsatt handledningssatsning för handläggare inom LSS och socialtjänsten av Familjeforum. Fyra tillfällen ht-2008.